Race report: DN Stockholm Halvmarathon 2014

Man får ju inte vara missnöjd med ett personbästa, men det är svårt att vara nöjd med helgens resultat. Jag kände mig väl förberedd och jag kände att jag hade höga farter i kroppen, men på något sätt blev det inte riktigt som tänkt. De lätta distanspassen som ledde upp mot lördagens tävling hade gått i 4:45/km och 1000-metersintervallerna kring 3:55/km, vilket gjorde att det kändes som att 1:35 (4:30/km) var inom räckhåll. Jag visste att 1:35 skulle bli tufft, men jag hade varit nöjd med 1:40…

Jag mötte upp David i TT strax utanför vår startgrupp B vid 15:00 för en gemensam uppvärmning. Jag hade tänkt mig lite jogg följt av stretching följt av några rusher för att få upp tempot i kroppen. Eftersom det var så sjukt mycket människor blev det inte alls som tänkt utan det blev lite jogg följt av minimalt med stretching.

15:35 gick starten och vi kom tyvärr iväg typ i mitten av vår grupp vilket gjorde det rätt trångt och hetsigt. Efter första backen upp mot brunkebergstorg var jag redan uppe i tröskelpuls (i mitt fall 162 – 170), vilken jag inte lämnade på hela loppet… Jag hade med mig tre gel; en som jag tog i starten, en efter 7 km och en efter 14 km. Perfekt energibalans genom loppet och förutom mina gel så tog jag en mugg energidryck vid varje station förutom de två där det bara serverades vatten.

Tröskelpuls under hela loppet

Tröskelpuls under hela loppet

Det som överrumplade mig något var värmen. Jag hade räknat med att det skulle vara 18 °C och mulet, men eftersom solen var framme hela tiden blev det rätt så varmt. Jag tror inte att detta hade någon egentlig effekt på mig, men det var enklare för mitt psyke att förklara mitt tillkortakommande med det…

Redan efter 4 km i höjd med vasaparken släppte jag Davids rygg som försvann längre och längre bort genom folkhavet framför mig. Det var just den 4e kilometern som gjorde det riktigt jobbigt för mig. Fram dit hade jag snittat 4:23/km, men när de där 13 höjdmeterna skulle avklaras under den 4e kilometern blev det svårt eftersom jag redan låg på tröskelpuls.

Från kilometer 5 och framåt tuffade det egentligen bara på med en rätt trist mellanmjölkskänsla i kroppen. Det gick inte särskilt fort, men jag förmådde inte att öka tempot även om det kändes som att det skulle gått… det är svårt att förklara, men det är lite som när man har en dröm där någonting hela tiden är utom räckhåll och man försöker nå det.

Tung dag på DN Stockholm Halvmarathon

Tung dag på DN Stockholm Halvmarathon

Hursomhelst gick sämsta kilometern på 5:03 och det var kilometern uppför som börjar i tantolunden, den bästa på 4:14 och det var den längs med rålambshovsparken. Första milen gick på 46:26 och den andra på 50:12, vilket ändå får anses vara ok med pulsen i topp redan från start. Sluttiden landade på 1:41:56 och nytt personligt rekord. Jag är som sagt inte missnöjd, men jag kan inte säga att jag är särskilt nöjd heller. Om två veckor är det dags för revansch, Lidingöloppet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *