Race report: Skärholmsloppet 2015

Jag har aldrig sprungit 5 km på tävling förut. Jag har sprungit testlopp på träning, men en riktig sanktionerad tävling har jag aldrig gjort. Det betyder alltså att jag inte har något officiellt personbästa :).

För en norrortsbo är det inte direkt så att man svänger förbi skärholmens centrum några dagar innan loppet och hämtar nummerlapp, nej man gör det strax innan start. Det komiska i det hela blir ju bara det att eftersom jag i princip aldrig varit i området blir det självklart lite stressigt :). Vi kommer in på parkeringen kl 13:50 och nummerlappsutdelningen stänger 14:00… Jag tar första bästa väg ut ur garaget och går i en riktning som jag känner ”borde vara rätt”. Hur ofta är det det om man aldrig varit på ett ställe och framförallt inte ens sett en karta över hur området ser ut? :)

Det visade sig att jag kom ut på precis andra sidan gallerian, någonting som jag skulle inse när jag stressat sprungit runt hela gallerian och med andan i halsen hämtar upp nummerlappen ca 150 m rakt igenom gallerian från vår bil :). Turligt nog hade Aida och Julia insett tidigt när de följde efter mig att det var fel håll jag gått åt och tagit den närmsta vägen. Jag fick i alla fall lite uppvärmning tänkte jag och satte på mig grejerna.

Efter att vi knallat till starten springer jag iväg ut i området på lite regelrätt uppvärmning med 20 min till start och inser mer och mer att jag har ingen aning om hur det här området ser ut, men jag ser att det verkar till min förvåning vara ganska kuperat. När jag kommer till start står vi och snackar några stycken i typ 3e led som alla är sugna på sub19. Vi säger att vi ska hålla ihop och hålla en jämn pace. Dessutom säger de att ”vi tar det lugnt i första backen”…

Första gången jag tittar ned på klockan är efter 1 km… 3:35… jaha, där var det loppet kört. Hade det varit platt den där första kilometern hade det ju varit en sak, men det var i princip 500 m uppför och sedan 500 m lika brant nedför. Jag hade helt enkelt gått ut på tok för hårt. Det värsta var att sedan var det böljande sega slakmotor som följdes av likadana nedförslut. Det här kan ju vara skönt, men inte om man redan dragit på sig syra under den första kilometern. Det var helt enkelt bara att kriga och försöka att inte tappa för mycket.

Redan här var det rätt surt i kroppen... Foto: Aida "världens bästa supporter" Ericsson

Redan här var det rätt surt i kroppen… Foto: Aida ”världens bästa supporter” Ericsson

Någonting som är väldigt roligt med förortsdubbeln (Skärholmsloppet och Kistaloppet) är att de bägge loppen går igenom galleriorna som de går vid. På Skärholmsloppet sker detta efter ungefär halva loppet och då fick man faktiskt lite extra energi. Gatan är kantad av rader med människor 200 m innan man kommer in i gallerian och sedan är hela gallerian full med jublande människor och dunkande musik. Antiklimaxen blir desto större när man kommer ut på andra sidan dock där det är helt tomt och man inser att man har 2,5 km kvar. Av dessa, hade jag insett när jag värmde upp, var sista kilometern svagt utför vilket innebar att de första 1,5 kilometrarna var uppför… inte brant, men ändå. När jag börjar sista klättringen upp emot 4 km börjar det gå riktigt segt och hade jag inte dragit på mig den där syran i början hade jag nog kapat nästan 30 sekunder på den här passagen kilometer 3 och 4 landade på 4:08 respektive 4:19… Totalt underkänt, men jag dog inte i alla fall…

Glad över att passera mållinjen Foto: Aida "världens bästa supporter" Ericsson

Glad över att passera mållinjen Foto: Aida ”världens bästa supporter” Ericsson

Nu kom jag i alla fall ut på den raka där jag värmt upp så jag visste vad det var som väntade mig. Konstigt nog fanns inte riktigt den där farten nedför som jag hade på uppvärmningen :). Det kändes liksom som att jag sprang och sladdade i smör fastän det var asfalt och den där sista kilometern kändes riktigt lång. Under bron som starten gick på och sedan bar det in på de sista 100 m av målrakan som dessutom gick uppför… Tungt! Blev dessutom nedspurtad av en pojkspoling som kom från ingenstans, men för publikens skull log jag åt situationen.

I mål på en 33e plats med tiden 19:28 i mitt första 5k lopp. Vad ska man då säga om det… För det första sa jag till Aida när vi satte oss i bilen, ”Det känns konstigt att för första gången vara nöjd med ett resultat där jag inte uppnått mitt mål”. Målet var alltså sub19 och jag gjorde ju faktiskt på träning 19:24 och det var bara några veckor sedan… Men det är de här veckorna som är den första anledningen till att jag faktiskt är nöjd med min prestation idag. 19 dagar utan träning, varav 10 med penicillin p.g.a. en tonsillit/halsfluss som utvecklats till en halsböld. Så långt träningsuppehåll har jag inte haft på de senaste 3 åren (alltså helt träningsfritt uppehåll)… Jag har ju inte tappat min form på den här tiden, men jag har tappat en del fartvana i muskelfibrerna och det känner jag av. Det andra och sista som gör att jag är nöjd är min fullständiga ovetskap kring hur banprofilen såg ut. Tittar man på den teoretiskt tror jag inte att den ser mycket ut för världen och +58 meter över 5 km kommer ju inte in i någon guinness rekordbok direkt, men de metrarna kändes rejält. Utöver att det var en helt del upp och ned låg dessutom banan så att i princip 3 av 5 km var i rak motvind… För er som varit ute idag så har ni upplevt att det inte var någon lätt bris direkt utan snarare närmre kuling.

Jag blev i alla trött :) Foto: Aida "världens bästa supporter" Ericsson

Jag blev i alla trött :) Foto: Aida ”världens bästa supporter” Ericsson

Nåja nu känns det som att jag hållit ett försvarstal för min prestation, men så är det inte utan jag förklarar helt enkelt varför jag inte klagat skiten ur mig över att missa målet… En sak ska man komma ihåg, ett personbästa är alltid ett personbästa!

  2 comments for “Race report: Skärholmsloppet 2015

  1. Susan
    24 maj, 2015 at 21:38

    En fin racereport som stämmer bra med hur jag upplevde loppet. Brände helt slut mig på första och andra kilometern, togs helt på sängen av första backen och sen var det ju en enda lång seg backe igen.. Tappade mycket på sista kilometrarna men nöjd ändå. :)

  2. 24 maj, 2015 at 21:46

    Äsch! Bra sprunget. Kommer fler 5k-lopp där du kan komma under 19. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *