Race Report: Höga Kusten Swimrun 2015

Redan när jag och David stod på releasefesten för Ö-till-Ö 2015 och insåg att vi inte skulle få köra tävlingen i år började vi kika på andra tävlingar att köra. Den kvällen presenterades att det skulle komma en sista kvaltävling i år mitt i sommaren på en spektakulär plats och hemligheten gällande tävlingen gjorde det väldigt intressant. Någon vecka senare kom informationen om Höga Kusten Swimrun och samma dag som anmälningen öppnades var Team O’Dearicsson anmälda.

En av många saker som gjorde mig taggad för tävlingen var att det är Team Peak Performance med Micke Lindnord i spetsen som arrangerar tävlingen, det bådade helt enkelt för att det skulle vara någonting extremt. Om jag bara visste…

Tävlingssäsongen hittills har ju bara innehållit ”stadstävlingar”, löpning, cykel och triathlon i kontrollerade miljöer. Mitt mindset var definitivt inte förberett på vad som komma skulle och inte heller min löpning, någonting jag återkommer till.

Mina svärföräldrar bor i Sundsvall och vi åkte upp dit en vecka före tävlingen. När jag hoppade i vattnet första dagen insåg jag att det inte skulle bli några problem med värmeslag under tävlingen i alla fall. Beroende på hur vinden låg på var det 11-13 grader… 3:30 pallade jag utan våtdräkt när jag på tisdagen innan tävlingen kom på den geniala idén att ”härda mig”.

Hela veckan innan tävlingen var det löjligt bra väder uppe vid höga kusten. Varmt, soligt och hyfsat vindstilla. Alla prognoser som gick att få tag på inför lördagen sa att det inte skulle bli så på tävlingsdagen… 14/14/14, dvs 14 grader i luften, 14 grader i vattnet och 14 sekundmeter i luften :)… Någonting som visade sig stämma när väl tävlingsdagen kom.

IMG_0090Min partner David kom upp till Örnsköldsvik på fredagen, men Aida och jag körde upp på lördagsmorgonen från Sundsvall. Aida hade anmält sig som funktionär för att kunna se oss utmed banan och blev placerad på Vertical Climb, en del av banan där vi skulle klättra upp för en i princip vertikal klippvägg direkt upp ur vattnet. Tyvärr kom det att visa sig att hon bara skulle få se oss vid målgång, varför få ni veta snart.

Taggade för tävling innan start samtidigt som vädret tilltog

Taggade för tävling innan start samtidigt som vädret tilltog

När vi kom till starten började vi inse att det skulle bli en tuff dag. Vinden bara tilltog, regnet kom och vågornas höjd bara ökade. Micke Lindnord klargjorde tidigt att det fanns risk för att banan skulle kunna komma att ändras under tävlingens gång, men när starten gick var det 80 % chans att vi skulle få köra originalbanan.

Starten var minst sagt kaotisk, men väldigt härlig och på något sätt tongivande för resten av racet. Jag och David hade spekulerat i att vi nog var ganska starka simmare i jämförelse med resten av fältet, någonting som skulle visa sig vara fel, så vi beslöt oss för att ta en lugn start (200 m simning) och första löpning för att hitta en lunk och sedan avancera på den första lite längre simningen på 700 m. Man gav sig ut rakt vinkelrätt mot vågorna mot Redbullbojen som skulle rundas innan man fick springa upp på stranden och ge sig iväg på den första löpningen på ca 3,5 km. Jag paceade en klunga på 8 pers i ca 4:50/km och det kändes ganska bekvämt, framförallt insåg jag att formen fanns där för mig. Min vilovecka inför loppet hade gjort gott för mig, framförallt för löparbenen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Temperaturen i vattnet var verkligen ingenting som var jobbigt utan det var väldigt lagom och svalkande när man hoppade i, dessutom behövde man inte ”cabba ned” på löpningarna eftersom det var regnigt och svalt i luften. Ute på den andra simningen som senare skulle visa sig bli den längsta för dagen insåg vi att vågorna påverkade oss en hel del i simningen, riktningen påverkades rejält och David hittade inte riktigt det där lugnet i simningen som man behöver. Vi körde utan lina mellan oss, vilket i 9 fall av 10 skulle vara rätt för oss som normalt är väldigt jämna, men just idag hade det nog varit lämpligt för mig att dra.

När man kom upp ur vattnet började loppet… 70 höjdmeter på 500 m ”löpning” i obanad terräng väntade från stranden och direkt därefter lika många höjdmeter ned till stranden på andra sidan. Vi hade resonerat innan start att vi skulle ta det lugnt uppför och ”trycka på” utför. Så här i efterhand och inför kommande år kommer jag att välja en annan taktik eftersom det är såpass avancerad terräng att utför går det inte att trycka på, utan man får hålla ett jämnt tempo och ”vila lite” utför istället.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man hade varnat innan start att man skulle bli tvungen att tajma vågorna vid istigningarna i vattnet så att man inte missade och blev slagen mot klipporna, det var nu det började… Det tog ett bra tag innan vi kom i vattnet, klipporna var sjukt hala p.g.a. regnet och jag hade helt fel skor för den typen av underlag, men återigen var det skönt när man väl var i. Vågorna tilltog och när man stundtals andades såg man bara väggar av vatten runt sig när man kikade efter sin partner. Uppstigningen på ön Grisslan var rätt komplicerad p.g.a. vågorna och ”svalutningen” som var lång och utan sprickor att få fäste i. Efter den följde en hyfsat ”avslappnad” löpning, fortfarande i obanad terräng, ned till fiskebyn där lokalborna hade en egen energistation. Den här fiskebyn var en riktig idyll! och direkt därefter fick man klättra upp på det närbelägna berget med utsikt över det vi hittills tagit oss an, där vi faktiskt tog oss någon sekund och njöt av utsikten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från den höjden, som låg på en ”halvö” till Grisslan, tog man sig ned till vattnet och simmade via en kobbe tillbaka till stora Grisslan där dagens läskigaste löppassage började. Det var brant och sluttande på klippor utan särskilt mycket sprickor. När det dessutom var regn som blötte ned klipporna och människor som försökte springa om var det rejält läskigt stundtals. Eftersom jag hade ställt in mig på ”vanlig traillöpning” hade jag valt en sko som jag använder på Ångaloppet där det är obanad terräng, men nästan ingen sten. Såhär i efterhand och till kommande år hade jag valt en betydligt stabilare ”kraftigare” sko och definitivt en med mer grepp på klippor.

När man efter en kortare simning kom upp på nästa ö, mötte vi ledarlaget som kom springande mot oss och sa ”fortsätt” tills de säger åt er att vända. Vi förstod att de hade lagt om banan och vi började då direkt snacka om Aida som varit ute hela dagen i skitvädret för att få se oss mitt ute på banan och nu förmodligen inte ens skulle få se oss någonting… Vi fick nu en känsla för hur vi låg till. Så långt trodde vi att vi låg ganska bra till, men det skulle visa sig att det var måååånga lag före. Min reaktion var, jaha då har vi i alla fall många att springa om :).

Denna löpsträcka blev betydligt längre än vad man kunde förvänta sig. Den var visserligen till stor del längs en kraftgata, men den var i princip fylld av sten i handbollsstorlek, någonting som för en löpare som i princip uteslutande sprungit asfalt i år blev rätt problematiskt. Strax innan vändningen passerade man genom ett kärr på dryga 100 m och sedan kom man ned till änden på ön där det stod ett antal funktionärer.

”Nu ska ni tillbaka till start, samma väg som ni kom” blev direktiven. Min reaktion blev ”2:16 hit, då blir det ju bara dryga 4 timmar fysisk aktivitet idag… vi får ta en jogg när vi kommer tillbaka David”, någonting som efteråt blev lite skrattretande.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi plockade en del placeringar till att börja med på vägen tillbaka och vägen blev i stort sett den samma förutom ”berget” på halvön kopplad till Grisslan, här fortsatt man via en kort simning på huvudön istället. Här var det däremot inte snittslat utan direktiven var ”följ kusten”… Kul tänkte jag när jag tittade framför oss. Sluttande klippor ned mot havet som man skulle springa på snedden ca 1 km… Mycket riktigt kom mitt värsta fall för dagen på denna sträcka. Hade jag inte haft mina vadskydd hade det blivit betydligt värre, men jag klarade mig med lite skrapmärken på armarna.

Eftersom banan vändes blev inte energidepåerna på den distansen som var planerat. När vi kom ned i den, som vi trodde var, sista simningen var jag därför väldigt törstig och jag chansade därför på vattenkvaliteten. Fyra kontrollerade klunkar blev det på de 700 m och så här några dagar efter har jag fortfarande inte blivit magsjuk så det var nog rätt bra för jag kände mig inte törstig längre när jag kom upp ur vattnet.

Komiskt nog frammanade jag en ”liten spurt” från David på väg in mot ”mål”, på de 3,5 km löpning längs med grusvägen tillbaka mot Gullviken. Här kände jag för första gången att mina fötter (utan strumpor) hade fått ta mycket stryk idag. Dels var skorna fyllda med sand från startstranden, men dels hade det varit så mycket glid på halvstora stenar under löpningarna att fötterna slipats på insidan av skorna.

När vi kom fram till starten sa Helena Lindnord ”Så, nu har ni stopptid på 2 min när ni får fylla på med energi innan ni fortsätter. Vi kommer att beskriva resterande del på kartan för er under tiden…”. Jag tänkte ”jahapp”, tittade på David och såg då en helt annan inställning. Det kom någonting i stil med ”äh, men vafan nä, vi skiter i det”. Jag sa, ”men vi fyller på med energi och kollar i alla fall på vad det är som vi ska göra”. När vi fick banan förklarad för oss såg det ut som dryga 15 km löpning och 1 km simning. Det var med nöd och näppe som jag fick med David, men det gick.

Första delen gick längs kusten på stranden och det är verkligen jobbigt med mjuk strandlöpning. Därefter fortsatte löpningen på en helt ljuvlig trail, stundvis single track men i alla fall ”beredd trail”. Det visade sig vara 3,8 km innan vi kom till nästa simning. Den här simningen var den första som faktiskt kylde under dagen, men det var också en ganska lång vadning innan man kunde simma. Efter de 400 m simning kom man upp till en energistation med enormt engagerande funktionärer som peppade och sa ”nu är det bara en 6-7 km rundslinga löpning här innan ni kommer tillbaka till samma simning”.

Vad som egentligen väntade var dagens psykiskt mest jobbiga 9 km löpning. Lättast tekniskt på hela dagen, men eftersom man från det att man sprungit 6 km väntade på att man skulle komma fram blev det nästan 20 min av ”efter den här kullen är vi nog framme”.

När vi i alla fall kom tillbaka till vattendraget igen såg vi tre lag i vattnet. Vi stannade och tog lite vatten. David kunde inte titta på en redbull igen då den gjort att han haft problem med magen den senaste timmen och jag hade tryckt 1 liter enervit under den senaste timmen så jag var rätt glad åt att få lite vanligt vatten. Vi såg tre lag i vattnet framför oss när vi stod där och jag sa lite kaxigt ”de tar vi”.

Vi kom upp ur vattnet och jag frågade direkt de som stod och hejjade på andra sidan om de visste huruvida vi skulle få avsluta med simning. Jag hoppades verkligen på det eftersom det skulle innebära att vi skulle slippa den där förbannade strandlöpningen. När vi kom in på den böljande trailen inne i skogen började vi se ryggarna på lagen framför. Ganska direkt sprang vi om det första laget, andra laget tog vi på ”toppen” inne i skogen. Tredje laget skulle vi få kämpa med ett tag. Vi hade ungefär 2 km kvar när vi tryckte på lite utför och jag gjorde då en rejäl vurpa över en rot, men klarade mig lyckligtvis och vi kunde fortsätta direkt.

När vi svängde ut på stranden hade vi 100-150 m kvar till mixedlaget som låg framför och när vi kom runt hörnet såg vi att det skulle avslutas med simning. När vi gick i vattnet sa jag till David ”har du någonting kvar i axlarna så ge det nu”. Redan efter 100 m simning gick vi om laget och sedan blev det bara en defilering in i mål för oss.

Jag hörde Aidas röst som stod vid sidan av målrakan som fullständigt kryllade av människor, målområdet sprakade med hög volym av peppande musik, speakern ropade in oss i mål och stämningen var verkligen på topp. Den extra joggen som jag pratade om med David fick vi alltså tillslut… det blev ca 17 km extra löpning och nästan 1,5 km simning. På förhand var vi inställda på 30 km löpning och 6,7 km simning. I slutändan blev det ca 40 km löpning, 6 km simning och dryga 1000 höjdmeter… tur att de som var med i tävlingen var av härdat stål :), endast tre lag av de 38 som startade bröt loppet. Jag och David gick i mål på 6:28 som gav en 13e plats i herrklassen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Desperat försök att snabba upp återhämtningen av fötterna igår

Desperat försök att snabba upp återhämtningen av fötterna igår

Det är få tävlingar som jag är nöjd att komma i mitten på, men just den här kändes det som en godkänd placering sett till de startande lagen. Jag kommer definitivt att köra denna tävling nästa år igen, men jag kommer att förbereda mig på ett helt annat sätt och jag kommer att köra med helt andra skor. Trots hur mina fötter ser ut idag och att det resulterat i att jag missar helgens SM på halvironmandistans i Jönköping så ser jag fram emot nästa år.

Ett stort tack till Team Peak Performance för ett fantastiskt arrangemang och även lokalbefolkningen som verkligen förhöjde stämningen, vart man än kom och hur tät skogen än var så stod det någon och hejjade. Idén med att langa energi i flaskor istället för i platsmuggar var klockren och med tanke på hur vädret ställde till det för arrangemanget är jag imponerad över hur snyggt och ad hoc de löste det. Det enda jag saknade från arrangemanget var en medalj eller en finishertröja, men det får vi säkert till nästa år :).

Glad efter dusch och bastu tillsammans med världens bästa supporter!

Glad efter dusch och bastu tillsammans med världens bästa supporter!

Till sist vill jag varna känsliga läsare för att inte gå längre ned än så här i min race report och samtidigt vill jag uppmana er som gillar blod, sår och dylikt. Nedan följer en bild på resultatet av mitt kirurgiska ingrepp som jag tillsammans med Aida utförde på min tå idag. Det som hänt var att det kommit in hyfsade mängder sand på insidan av huden på min högra stortå och efter lite diskussion med min allmänläkare till syster så gjorde vi ett första och om jag får säga det själv lyckat försök själva :). Detta gör dock att jag inte kommer att kunna tävla i Jönköping på lördag och nästa tävling är helt enkelt Ångaloppet den 9e augusti.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

  1 comment for “Race Report: Höga Kusten Swimrun 2015

  1. Pontus
    20 juli, 2015 at 19:49

    Bra kämpat! Det var verkligen en otroligt häftig dag. Vi kom sexa i mixed (av 11) och var otroligt nöjda. Skön stämning och bra arr trots vädret, precis som du säger. Vi planerar också att komma tillbaka, denna gång med större axlar. Kul att ni genomförde hela, vi hade ”tur” som tog längre tid på oss och fick reda på extraslingan redan innan sista långsimningen och dessutom dricka/energi på den första stationen istf i mål.

    Får man köra i bättre väder tror jag det kan bli en sjukt bra tävling, men vi var inte heller beredda på exakt hur extrem terrängen skulle vara. Sitter här med skrubbade knän och armbågar, samt en omfattande träningsvärk i hela kroppen. Något jag inte haft på väldigt länge.

    Ses i Gullvik den 16e juli nästa år, om inte förr (i Kalmar?).

    Pontus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *