Race Report: Stockholm Triathlon 2015

Den första distansen jag tävlade på i triathlonsammanhang var Ironman, sen har jag kört den halva distansen, men jag har aldrig kört något kortare. Stockholm Triathlon är en tävling som många börjar med och därför kändes det kul att ta den som första på olympisk distans. Det kan låta konstigt, men jag var nästan mer nervös inför starten på en här distansen än när jag gjorde min första Ironman. Det är så kort tid (i jämförelse) som man ska hålla på och det är med så betydligt högre snittpuls än vad jag är van vid. Ingenting får gå fel för då är det kört.

Ska jag vara helt ärlig så är ju det jag satsat på det senaste året min löpning och följaktligen har de andra grenarna fått stryka lite på foten. Detta märktes tydligt på simningen. Det var också det momentet som jag var mest nervös för… 200 testosteronstinna karlar i vattnet samtidigt som alla ska starta på given signal… det säger sig själv att det blir stökigt. Efter typ 50 armtag fick jag en spark på ansiktet som resulterade i att vänster öga fylldes med vatten. Jag resonerade lite snabbt med mig själv att jag antingen stannar upp och löser det eller så köra jag bara på… jag valde det senare. Bara att blunda med ena ögat och följa första bästa godtyckliga fotpar.

Bra klipp i steget upp ur vattnet i all fall... alltid något :)

Bra klipp i steget upp ur vattnet i all fall… alltid något :)

400 m senare tittar jag upp och inser då att jag nästan är inne vid kajen 100 m höger om alla andra… skit tänkte jag och vrider upp siktet mot rundningsbojen igen. Väl runt vändbojarna trummar jag på igen, men vattnet i glasögat och solen gjorde att jag gjorde en fruktansvärt dålig navigering igen… Efter halva tillbakavägen är jag ute vid gröna pricken mitt i farleden typ 100 m höger om alla andra… skit, ”same procedure as last time”.  Tittar på min tid på vansbrosimningen i juli, när jag inte var bättre simtränad än nu, så snittade jag 1:32/100 m över 3000 m vilket skulle gett en simtid på 23 minuter något jag skulle varit nöjd med. Nu kommer jag upp ur vattnet på 29:29 (89e simtid)! GPS:en visar å andra sidan att jag simmade 1800 m, någonting som självklart inte stämmer helt, men är det så så snittade jag 1:38/100 m och det är nog närmre sanningen än de 1:58/100 m som det annars skulle innebära… då bröstsimmar jag snabbare.

Växlingsområdet på Stockholm Triathlon är ju helt galet! Det blir svårt att undvika eftersom man ska rymma 4000 cyklar. Dryga halvkilometern är det i alla fall och båda mina växlingar gick rätt smärtfritt på dryga 3 minuter (3:12 respektive 3:03).

Under något av varven på södermälarstrand

Under något av varven på södermälarstrand

Väl ute på cykeln var det bara att trycka på… tyvärr var det ganska många av de ”snabba” simmarna som var rätt ”kassa” cyklister, inte så mycket vad beträffar hastigheten utan mer vad beträffar vett och etikett på banan. Normalt håller man till höger och när man kör om gör man det snabbt på vänster sida och viker sedan in framför. Tyvärr var det mycket dräll ute på vänstersida vilket gjorde att man inte kunde trycka på fullt ens på södermälarstrand som egentligen är den enda delen på cykelbanan som är en typisk triathlonbana. I övrigt är cykelbanan mer lik en GP-bana med 4st 180°-svängar per varv, dvs totalt 12 st och på det ska man över västerbron 6 gånger totalt :). Det var dessutom så att markeringarna ut med banan var under all kritik, asfalten ruggigt dålig och triathlonsporten som normalt är en väldigt säker sådan kändes stundtals rätt olustig. 17e cykeltid fick jag ihop i alla fall med 1:03:27 (37,82 km/h).

Jag och Viktor hade gått ut samtidigt på cyklingen, sen visste jag att Viktor var i bättre cykelform så jag tänkte att han borde ligga typ 2 minuter före mig. När jag springer ut ur växlingsområdet hör jag Daniel skrika, ”bra cyklat Kalle, Viktor är 2 minuter före”. Bra huvudräkning tänkte jag och synd att jag inte springer fortare så att jag skulle kunna ge honom en match… När jag körde Vansbro Triathlon, blev utmaningen att pacea mig när jag kom av cykeln och började springa för att inte gå på för hårt. Nu var det ju bara 10 km som skulle avverkas så jag bestämde mig för att inte ens kolla på klockan i början utan bara köra på på känsla. Kikade ned på klockan efter 2 km och såg då att jag låg över tröskelpuls, men att det kändes rätt skönt ändå :) och att det gick i 4:00/km. Mitt pers på 10 km är ju 41:03, men jag inbillar mig att jag är god för sub40 i dagsläget. Inte för att jag tänkte prestera det som avslutning på min första olympiska triathlon, men jag tänkte i alla fall inte lämna någon energi kvar i kroppen. Löpbanan är rätt rolig faktiskt. Först är det en transportsträcka från växlingsområdet på norrmälarstrand bort till gamla stan, där man sedan kör 3 varv på en rundbana som bland annat passerar uppför slottsbacken :). Jag tajmade energin lite fel på löpningen vilket gjorde att jag hade en liten dipp mellan kilometer 5-7, men i övrigt en väl presterad löpning på 41:02 (41a tid).

Skön känsla på löpningen

Skön känsla på löpningen

Totaltiden landade på 2:20:12 och resulterade i en 36e plats vilket får anses godkänt i min första olympiska distans. Med en bättre simning, säg i alla fall 5 minuter bättre, hade jag haft en 13e plats… nästa år så :). Det känns i alla fall riktigt skönt att ha kört den här distansen inför nästa helg när jag ska representera Terrible Tuesdays Triathlon på samma distans på Norrlands Hawaii, Sundsvall, i tävlingen Alnö Triathlon. Med en bra dag där ska jag i alla fall ha chansen på pallen!

Nöjd över prestationen

Nöjd över prestationen

Störst tack för den här dagen går i alla fall till alla supporters! Det kändes som att hela Terrible Tuesdays som inte själva tävlade stod utmed banan någonstans. Guldstjärna till huliganen Daniel Giray som dels såg till att jag hamnade i tävlingsklassen, men också hejjade skiten ur oss med sin kobjällra! Dessutom massa familj utmed banan i form av fru och dotter som trotsade värmen tillsammans med syster Lovisa och kompis Jenny som alla dök upp lite överallt utmed banan. Det är tack vare er som man orkar pressa ur sig det där lilla extra på tävlingsdagen. Stort tack!

Sjukt taggad inför nästa helg nu, bättre simning och lite mer tryck i både cykeln och löpningen ska vi nog kunna åstadkomma :).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *