Race Report: Hässelbyloppet 2015

Jag ska villigt erkänna att jag haft det rätt kämpigt mental den senaste tiden när det gäller träning och tävling… Ett år när jag lagt det mesta av krutet på löpningen och så kulminerade det i ett bra resultat på Stockholm Marathon redan i maj. Ja, alltså jag har ju radat upp personliga rekordtider även efter det på i princip varje lopp, men känslan har varit urusel efter målgång på både halvmaran och lidingöloppet, två lopp som jag ändå haft höga förväntningar på mig själv för i år.

Det var ett bra tag sedan jag skrev någonting här och det är med anledning av ovanstående anekdot. Ska jag ändå lite snabbt summera vad som hänt sedan sist innan jag fyller på med dagens spektakel så är det i kronologisk ordning; Stockholm Halvmarathon 1:34:12 (pb), Velothon Stockholm (dagen efter SHM) 4:35:55, Kistaloppet 40:14 (pb) och Lidingöloppet 2:28:41 (pb). Det sistnämnda gjorde även att jag fullbordade årets klassiker som även landade i en superklassiker med totaltiden 17:41:28 (VL 6:10:00, VR 8:17:00, VS 45:47, LL 2:28:41), men trots allt det här så har jag inte varit riktigt nöjd…

Kontentan var att jag efter Lidingöloppet sa att, nej nu tar jag säsongsvila. Jag har ”presterat” klart för i år och trots att jag har två lopp kvar (inkluderat dagens) så tar jag dem som de kommer och stressar inte upp mig över några prestationskrav. Sagt och gjort har jag den gångna veckan inte mindre än tre kvällar druckit alkohol, ätit mindre nyttigt än vad som kanske annars vore tillbörligt inför ett lopp och så kom då dagen.

Vaknade upp efter en rätt tung natt med lillan som bökat som sjutton. Gör i ordning en riktigt rejäl frukost med stekt potatis, äggröra och bacon så att jag inte ska behöva äta någonting förrän efter målgång. Känner efter och inser att det skrapar lite bak i halsen, hade det varit någon annan dag hade jag inte tränat, men just idag kändes det som att det fick kvitta.

Hade lite sysslor att stå i hemma innan jag kunde göra mig i ordning och dra iväg till Hässelby vilket jag alltid tycker är skönt för att man inte hinner bli nervös. När jag då sätter mig i bilen inser jag att jag i alla fall inte är nervös för att jag (trodde jag då) i alla fall inte bryr mig om hur det går i loppet idag. Jag ser det som ett skönt träningspass, vilket heller inte var långt ifrån sanningen med tanke på hur många Terrible Tuesdayklädda galningar som jag träffade på start lite senare.

Kommer fram till en del av Stockholm som jag kan räkna antalet gånger jag varit i på ena handens fem fingrar och det är så fullsmockat att det är galet. Bidar min tid i bilkön och helt plötsligt kommer jag fram till idrottsplatsen som tydligen också är målgången. Hittar en plats på gatan och kliver nöjt ut. ”Du vet att det är parkeringsförbud där” säger en funktionär samtidigt som Gustav kommer springande längs med trottoaren… jag överväger snabbt hur jag ska göra, men eftersom jag sett hur fullt det är överallt så stänger jag igen dörren och låser.

TT-gänget i startled 2 minus några utspridda. Foto: Partik Lindqvist

TT-gänget i startled 2 minus några utspridda. Foto: Partik Lindqvist

Fick för en gångs skull till rejält med uppvärmning, tror att det blev ca 3-4 km totalt och när jag stod på start kände jag mig riktigt redo. Dessutom träffade jag som tidigare nämnts ett helt gäng med TTare. Vi hade ju ett antal tomtar som startade i starled 1, men vi som stod i startled 2 var ändå flest. Det visade sig att det fanns två ”grupper” bland oss, de som skulle gå för sub38 och vi som ”nöjde” oss med sub40. Min plan var att ta Staffans rygg då han varit stabil samt att han faktiskt varit under 40 förut och siktade på låga 39.

Mitt problem vid sådana här mer explosiva och kortare lopp brukar vara att jag trycker på fö mycket i starten och rycks med i euforin like en ko på grönbete. Så blev det även idag, men till skillnad från t.ex. på Kistaloppet infann sig inte någon vägg efter 5 km utan idag kändes det bra. Jag tittade faktiskt aldrig på klockan förrän efter 6 km utan jag fokuserade på att gå med i tempot (typ som jag gör på en motorväg när jag kör bil :) ). När jag i efterhand kikat på min puls verkar det nästan som att min tidigare tröskelpuls på 171 slag numera bör vara på 173 slag då det i princip var den jag höll hela loppet :).

Banan har ju ett ryckte om sig att vara platt och det var den absolut, men det finns två uppförpartier som är riktigt jobbiga. Det är sådana där partier som om det hade varit en mara eller halvmara hade man paceat sig lite i dem, men idag tryckte jag på och ökade när jag kom ur dem för att möta pulsen på vägen ned med fart i benen istället för att behöva dra upp pulsen igen.

På det stora hela finns det inte så mycket intressant att säga om loppet förutom att det var ett skönt träningspass. Vid 8 km kom Magnus och sprang om mig på sitt nonchalant trippande vis som ser varken jobbigt eller snabbt ut, men sett efter målgång var det uppenbarligen bägge delarna. Hursomhelst tog jag rygg på honom ett tag och jag tror att det var det som gjorde att jag hade såpass stor marginal som jag hade i slutändan.

Glatt gäng efter målgång med riktigt fina tider

Glatt gäng efter målgång med riktigt fina tider

På slutet kommer man in på IP och avslutar på löparbanorna. Då hör jag speakern säga vad jag tror är ”de som är inne på löparbanorna nu har 15 sekunder på sig att klara 40 min” vilket får mig att spurta och generera dagens toppuls precis vid målsnöret. Det visade sig vara en ”felhörning” dock då han uppenbarligen måste ha sagt ”de har 1 minut och 15 sekunder på sig”. Med 179 i puls defilerade jag över mållinjen på 39:10 och spräckte alltså mitt personliga rekord med 1:04, men framförallt ett mål som jag satte upp i början av den här säsongen och som gör att jag för att citera Nelker ”kan börja med triathlon igen”. Det är ju nämligen så att det gångna året bara har handlat om att göra mig till en bättre löpare och det har jag verkligen blivit.

Nöjd och belåten

Nöjd och belåten

Det är med en enorm lättnad som jag sitter med ett rödvinsglas i handen och skriver denna rapport och jag ser fram emot nästa helg när jag ska ta mig an Lissabon Marathon med samma lättja som jag tog mig an dagens lopp. Vem vet kanske sladdar jag in på ett nytt pers då också… den som lever får se!

  2 comments for “Race Report: Hässelbyloppet 2015

  1. RadiantRob
    11 oktober, 2015 at 23:55

    Härlig öppen redogörelse.
    Väl förtjänt tid, ditt löpsteg och kroppen såg avslappnad ut idag.

    • kall3
      12 oktober, 2015 at 09:56

      Tack Bobby, det kändes rätt avslappnat faktiskt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *